Vi lever i en tid då bruna vindar blåser över Europa och över Sverige. Rasistiska partier har tagit mandat i parlament efter parlament. Konsekvenserna är omedelbara. Människor som flyr från sina hemländer, som tillhör andra religioner och etniciteter, får allt tuffare förutsättningar. Vi nås av förfärliga historier om hur romer jagas i Frankrike, om hur muslimer förbjuds utöva sin religion i Schweiz och hur man i länder som Danmark pratar om att bokstavligen jämna invandrarområden med marken.
I Sverige har vi en regering som kommer göra det ännu svårare för oss arbetarungdomar att flytta hemifrån och få ett fast jobb. Vi har en regering som kommer att öka boendesegregationen och skapa en låglönearbetsmarknad för andra klassens arbetare, ni vet de där, de med osvenskt efternamn. Regeringens politik för att skapa ett samhälle där de rika blir rikare och de fattigare ännu fattigare, rör inte bara Fatima och Muhammed. Den kommer att sätta press på oss alla att hålla tillbaka våra lönekrav, att inte kämpa för våra rättigheter och för att snälla och tysta finna oss i vår situation. Allt detta vet vi, men låt oss vara ärliga.
Vi vet att det inte är invandringens fel att det finns arbetslöshet, för lite personal i vården och skolan eller att det inte finns fritidsgårdar. Rasisterna ställer oss mot varandra, när vi i själva verket har allt att tjäna på att hålla ihop. När vi blir utan jobb, när vår välfärd säljs ut och när de lägger ner fritidsgården vägrar vi låta rasisterna utnyttja vår oro. De sparkar nedåt, men låter de som tjänar pengar på nedskärningarna och utförsäljningarna komma undan. Det är dags att vi vanliga människor, grannar, arbetskamrater, klasskompisar tillsammans säger ifrån. Vi vägrar ställa upp på det här! Det är det vi gör här idag.
Men boendesegregationen och arbetslösheten började inte med den borgerliga regeringen. Det började långt innan och är en naturlig följd av vårt ekonomiska system. Det är ett oundvikligt resultat av ett ekonomiskt system där några fås vinster är överordnade allting annat. Det är resultatet av ett kapitalistiskt system som har visat att det inte kan skapa arbete och bostad åt alla, social rättvisa och människovärde. Det är ett system som ställer arbetare mot arbetare, svensk mot invandrare.
Mot det måste börja organiseras ett motstånd. Mot det måste arbetarrörelsen börja visa att det har ett alternativ. Mot det måste vi alla kämpa aktivt, alla vi som har samlats här idag.
I Sverige har vi länge varit förskonade från fascister i riksdagen, Sverigedemokraternas enda målsättning är att kasta ut invandrarna från Sverige. De skyller samhällets alla problem på invandrare, oavsett om det handlar om dåligt väder eller långa vårdköer. Men det är inte längre bara Sverigedemokraterna som slänger ur sig rasistiska kommentarer och konspiratoriska samhällslögner. Den allmänna debatten har blivit allt mer främlingsfientlig och hatisk. När en muslimsk man våldtar, så handlar det om hans kultur, om hans religion. När en svensk man våldtar handlar det istället om att han är sjuk eller ett offer för samhället. När en muslimsk man i Stockholm spränger enbart sig själv i luften handlar det om internationella terrormisstankar och ett angrepp på den svenska demokratin, men när en svensk man skjuter flertalet invandrare i Malmö så är han psykiskt sjuk.
När rasisterna försöker få tyst på oss vet vi att vår kamp för alla människors lika värde är viktigare än någonsin. Det vi sett i andra europeiska länder, där andra partier tagit över rasisternas förslag och retorik, får inte hända här. Vi måste protestera varje gång vi hör snack om hårdare tag, om mindre invandring eller särskilda regler för de som kommer hit från andra länder. Språktester, svenskkontrakt och burkaförbud hör inte hemma i Sverige.
Vi måste alla, var och en och tillsammans, på alla sätt, stå upp mot hatet, mot rasismen och för ett jämlikare Sverige! Det är det gör vi här idag. Vi låter oss inte tystas!
TACK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar